15:15 lör 28 jan 2012, Umeå

Håkan Juholt har städats bort på samma sätt om Littorin städades bort av Moderaterna. Går man idag in på Socialdemokraternas hemsida möts man istället av Stefan Löfvén som presenterar Socialdemokratins lösning på "utmaningen att skapa fler jobb". Vad den lösningen är håller jag dock på ett tag, för den säger mycket om Socialdemokratins största problem idag. Först Juholt.

Jag gillade Håkan Juholt. Han var förmodligen den mest lovande företrädaren partiet haft på mycket länge. Han var folklig, en lysande talare, kom ifrån landet och hade en värme i sin humor som få rikspolitiker kunde mäta sig med. Han framstod också som en trevlig person, vilket kanske är den främsta uppgiften för en partiordförande utåt.

Han var dessutom ovanligt fläckfri. Han hade betalat sin skatt, sin tv-avgift, aldrig myglat, aldrig haft svart städhjälp och aldrig deltagit i brott emot de mänskliga rättigheterna i tredje världen. Han verkade också kunna ena ett splittrat parti på ett bra sätt. Ett parti ska förresten vara splittrat. Det är ett tecken på en levande idé-debatt som, precis som alla givande debatter, förutsätter att det finns olika ståndpunkter, viljor och prioriteringar. Ett parti utan sådana splittringar är ett dött parti.

Han var ett allvarligt hot emot högern och man hade i början påtagligt svårt att hantera honom. Sedan började angreppen. Först emot hans utseende och hans person. Mustachen såklart, men också dialekten, övervikten och hans illa sittande kläder. Det är så mobbning brukar börja, man angriper det uppenbara först: "tjockis", "rödtott" och så vidare. Därefter började man hårdgranska allt han gjorde och sa på en nivå som regeringen aldrig sett maken till.

Sedan hittade Aftonbladet på en regel kring riksdagens bostadsbidrag som inte fanns och som gjorde stora delar av riksdagen till brottslingar. Alla gick fria från anklagelser utom Håkan Juholt. Detta blev startskottet på en hatkampanj utan motstycke inom svensk politisk journalistik. Aftonbladet lade ut Juholts samlade resekvitton på hemsidan och uppmanade sina läsare att granska dem. Övrig press hakade på och det blåstes upp på löpsedlarna att Juholt var pinsam och att väljarna flydde hals över huvudet. Varje tvetydigt och felaktigt citat hängdes skadeglatt ut. När barn mobbas i skolan brukar det gå till på samma sätt. Alla möjligheter till misstolkningar tas till vara och används emot den mobbade.

Allt eskalerade och i slutskedet av drevet var de mediala makthavarna uppenbart upprörda över att han vägrade vika sig för hatkampanjen, som av många nu beskrivs som en tjurfäktning. Han skulle bort. Punkt slut. Han var pinsam, ovärdig och oförmögen att ens dra ett rakt streck som Aftonbladets chefredaktör uttryckte sig.

Och allt detta samtidigt som regeringen, alltså makten, klarade sig undan all granskning. Reinfeldt tilläts ljuga, gång på gång. Man tilläts förskingra skattebetalarnas pengar genom att i princip skänka bort deras tillgångar i Stockholm. Utrikesminister Carl Bildt klarade sig, trots anklagelser om inblandning i brott emot de mänskliga rättigheterna i samband med sitt uppdrag för Lundin oil, till omvärldens häpnad, i princip helt utan kritik i svensk media. Allt media var intresserade av var att förnedra, smutskasta och avsätta Håkan Juholt.

När Mona Sahlin utsattes för ett liknande, men betydligt mildare, mediadrev var det många analytiker som menade att det berodde på att hon var kvinna. För någon annan förklaring var knappast möjlig. För det kunde ju rimligtvis inte bero på att hon för en massa år sedan råkade köpa en chokladbit med fel kontokort. Nu efter Håkan Juholt måste vi nog börja överväga en annan förklaringsmodell. Kanske är det uppdraget i sig som är brottet? Kanske har det mediala klimatet gått så långt åt höger att det blivit otillåtet, per definition, att vara ledare för Socialdemokratin?

Därför ska det bli spännande att se hur Stefan Löfvén kommer att hanteras i media. För Socialdemokraterna måste målet just nu vara att komma bort ifrån allt vad personfrågor heter och istället fokusera på sakfrågor, sakfrågor och sakfrågor. Alla frågor som överhuvudtaget andas "förtroende" för den eller den, måste konsekvent avisas som trams. Socialdemokratin är ju faktiskt i första hand en politisk rörelse, sveriges största och viktigaste, och inte en idol-tävling med syfte att kora Sveriges fläckfriaste person.

Så tillbaka till Socialdemokraternas hemsida. Vilket är då svaret på "utmaningen att skapa fler jobb"? Stefan Löfvén hävdar på hemsidan att svaret på detta är "ett bra lag". Alltså ytterligare personprat. I en video där Löfvén håller ett tal till offentligheten via YouTube (se ovan) får vi veta att han känner sig hedrad, alltså mer personprat, varpå han staplar den ena floskeln på den andra och säger på allvar att han står upp för allas lika värde, frihet, rättvisa och solidaritet och att Socialdemokratin har "de nya lösningarna på framtidens problem". Vilka lösningar detta rör sig om säger han ingenting om. Man för nypa sig i armen. Detta är inte bara pinsamt, utan en retorisk katastrof och jag hoppas verkligen att detta inte är en medveten linje från Socialdemokratins sida.

När August Palm 1881 återkom till Sverige i syfte att bilda en svensk Socialdemokratisk rörelse reste han riket runt och talade under parollen "vad vilja Socialdemokraterna?". Kanske har vi nu gått varvet runt? Kanske börjar det bli dags att man frågar sig samma fråga på nytt: "Vad vilja Socialdemokraterna?". Åtminstone tror jag att det där Socialdemokratins återtåg i svensk politik måste börja.

Kommentera (3)     Permanentlänk     Dela på Facebook

Mattias Hamberg, Umeå, 28 jan 15:17

Ursäkta att det stundoms skrevs under stress och att det bara delvis är en sammanhållen text. Mitt ursprungliga, välskrivna, inlägg råkade tyvärr komma bort varpå jag fick lov att i hast skriva om allt igen. Därav styltigheterna.

Fredrik, Visby, 28 jan 15:51

Skarp analys, håller med dig. Tycker det är tråkigt med allt detta kretsande kring den enskilda individen istället för de sakfrågor som partiet lyfter fram. Det är trots allt medlemmarna som bygger partiet och inte ledaren. Men i dagens Sverige så verkar det som att folk till viss del bara går på ledare och inte vad partiet de företräder faktiskt tycker, det är tragiskt. Någon som verkligen visat det klart och tydligt är Sjöstedt måste jag säga, som verkligen betonat att han är partiordförande och företräder vad partiets medlemmar tycker och att det är dom som är viktigast, inte ledaren. Det känns faktiskt som att i viss mån det är Vänsterpartiet som är vad socialdemokraterna var förut när det lades stor vikt på ideologin och sakfrågorna om social rättvisa, kvinnors rätt till lika bra lön som män osv. Jag tycker att Socialdemokraterna tappat bort sitt hjärta, något Vänstern inte har gjort, så därav är mitt val självklart i nuläget vad jag kommer rösta i nästa val.

Tomas Hansson, Visby, 28 jan 17:29

ACTA-avtalet skrevs nyligen på i EU. Sverige tvingas in bakvägen mot FOLKETS vilja in i Eurosamarbetet pga att Juholt blev ersatt av en globalistanhängare. Vad hände i Grekland när Giorgos Papandreou ville folkomrösta om krispaketet, jo avsatt och ersatt av ECB-chefen Loukas Papademos! Samma sak hände i Italien och gemensamt med ersättarna är att de alla är globalistanhängare OCH inte demokratiskt valda! Allt pekar åt samma entydiga håll. Teorier blir fakta. Det här sker gradvis och ibland även i skymundan allt medan massan distraheras av skitnyheter och allehanda propaganda som media öser ut Ni är lurade allihopa,Bilderbergarna styr politikerna och politikerna själva jobbar för sig själva och bilderbergarna och Bilderbergarna och politikerna hjälper kapitalistbolagen som hjälper politikerna, och kapitalistbolagen hjälper bankerna och bankerna hjälper kapitalistbolagen, och bankerna och poltikerna skiter fullständigt i ER. Viss arbetslöshet är "bra" ur annat sperspektiv då det sysselsätter vissa andra människor och pengarna rullar runt. man smyger nu in bakvägen i Eu-pakter. även carema har riskpaitalbolag på Wallstreet frimurarna jobbar väl på som vanligt och pyramidspelet är i gång. dom lurar er med skattelättnader sedan höjer dom avgifter och skatter efter hand som tuggar i sig skattelättnaderna för låginkomstagarna. själva placerar dom bara fler av sina enorma skattelättnader och kan låna mer pengar o placera i riskapitalbolag som tjänar pengar på olja, vapen, övervakning och vanvård. smart. n man håller på o sälja ut kommunernas campingar just nu o småbåtshamnar till spottstyver detta sysslar sossar med just nu och moderater, sossarna hjälper till i skära med kniven låta handikappade betala i vissa kommuner för sina hjälpmedel av sin lilla pension, dom låter sjuka betala sina operationer själva med hjälp av lån av släkt o vänner. detta fortgår o vi ser på. vi kan inget göra förutom att skriva insändare och många har ju anslutit sig till occuypy rörelsen som breder ut sig i landet. Politiker fifflar med upphandlingar o arvodena höjs i alla kommuner sakta med säkert för både sossar och moderater just nu igen när du läser detta. Korruptionen fortsätter i våra kommuner där sossar styr och moderater, bankerna fortsätter dammmsuga dig och kallar det kris och höjer bonusarna mer än någonsin och höjer avgifterna och räntorna även politikerna kallar det kris. Moderaterna är inte ett parti dom är ett "smygbolag" Denna kris började 1929 o har fortsatt sedan avregleringen av finansmarknaden o bankerna på sedan dess och politikerna hjälper till.

Kommentar

Mitt namn

Hemstad

22:29 ons 18 jan 2012, Umeå

Reinfeldt visar hur man planerat att hantera Jonas Sjöstedt. Ser ut att bli ytterligare en rond av kommunistköret.

Kommentera (2)     Permanentlänk     Dela på Facebook

16:13 ons 18 jan 2012, Umeå

Marcus Birro går idag ut på Dagen.se och hävdar att ”Sverige behöver Gud” – en föredömligt tydlig tes. Själva argumentationen är däremot snårigare. Merparten av inlägget ägnas istället åt en internkristen debatt om vem Gud egentligen är. I denna fråga sätter Birro ner foten. Han skriver:

Jag tror vi gör oss en stor otjänst när vi deseperat tråcklar och syr oss en Gud som just för ögonblicket passar våra villkor [...] Gud är inte en lesbisk kvinna som lagar mat i himlen. Gud är inte en bög i läderbyxor. Gud är en dömande Gud. Han är en mullrande kraft.

Birro menar att det är viktigt att de kristna står upp för en traditionell Guds- och världsbild där Gud är en dömande och bestraffande Gud och där helvetet och det onda är högst reella företeelser. Kort sagt: Gud är emot bögar och lesbiska; Han hatar aborter, och om man inte finner sig i detta kommer man att bli bestraffad. Och när Gud bestraffar känns det.

På denna Gudsbild kan man reagera på främst två sätt. Dels kan man förlöjliga hela utspelet och hävda att om nu Gud är en så mullrande kraft så vore det kanske på sin plats att först visa prov på detta muller. De kristnas största problem för närvarande är väl snarast att Gud är så tyst, och är så försiktig med att ge sig till känna att det inte finns någon rationell anledning att överhuvudtaget tro att han existerar.

Det andra sättet att reagera är med indignation och ilska. En Gud som hatar bögar och lesbiska, vill förneka kvinnor rätten till säkra aborter och preventivmedel och som upprätthåller detta skräckvälde under hot om evig tortyr måste rimligtvis störtas. Måhända är utsikterna för en kamp emot en allsmäktig varelse tämligen dåliga; men som Jonatan Lejonhjärta brukade säga: ”Det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort”. Är ni med mig?

Bilden är tagen på Oljeberget i Jerusalem utanför en av kyrkorna där. Jag tycker att den, naturligtvis helt oavsiktligt, illustrerar ett av kyrklighetens största problem: nämligen uppfattningen att inget behöver motiveras eller förklaras, antingen lyder man sina överordnade eller så får man ta sitt straff. En ytterst osympatisk hållning.

Kommentera (0)     Permanentlänk     Dela på Facebook

13:51 mån 16 jan 2012, Umeå

Igår kväll såg jag Agenda på svt. Programmet inleddes med sedvanligt ojande för de stackars miljonärer som fick åka livbåt från den lyxkryssning som tippat. Personerna som intervjuades hade inte förlorat någon anhörig, inte fått sitt hus rivet av Israeliska bulldozrar eller liknande, men de tyckte att det hade varit läskigt, och mörkt och många hade varit rädda. Ja stackars rika, vita europeer. Sånt här ska bara inte få hända någon med en årsinkomst på över en miljon.

Att flera hundra flyktingar årligen dör i samma hav sedan deras undermåliga flytdon sjunkit till botten, blir knappt ens en notis i media. Men jag antar att det går under den klassiska nyhetsvärderingen: fattig, svart ungdom dör är ingen nyhet, men att en rik, vit, medelålders man blir blöt om fötterna och går miste om sin lyxkryssning ska naturligtvis dras upp på löpsedlarna.

Därefter var det debatt. Jonas Sjöstedt (v) skulle debattera äldrevård med Centerpartiets Annie Lööf. Utgångspunkten var en SIFO-undersökning som visade att svenskarnas förtroende för den privata äldrevården var mycket låg, efter de senaste årens återkommande vanvårdsskandaler. Jonas Sjöstedts föreslag var självklart att vi måste förhindra att äldreboenden tas över av riskkapitalbolag som bara är ute efter snabba vinster. Annie Lööf däremot menade istället att vi borde sälja ut fler äldreboenden till riskkapitalbolag. Till och med införa en tvångslag som tvingar kommuner som inte vill sälja ut sin äldreomsorg att göra det. För, menade Annie Lööf: Det har ju också funnits fall där även kommunalt drivna äldreboenden varit inblandade i skandaler.

Som människa blir jag illa berörd av debatten. Bilden ovanför visar min mormor. Hon behöver inte något äldreboende utan klarar sig bra hemma. Det har naturligtvis påpekats att hon borde dra ner på rökningen, åtminstone inomhus, men det biter föga, som synes. Men så kommer det inte alltid att vara, vi blir alla äldre och tillslut kommer vi inte kunna ta hand om oss själva, hur mycket vi än vill. Det är då samhället sätts på prov. För det ligger mycket i den gamla klyschan att man kan bedöma ett samhälle utifrån hur det behandlar de svagaste.

Och den dag min mormor behöver den omtanken, vill jag inte att hon tas om hand av ett riskkapitalbolag som ser omsorgen om henne som en kostnad i balansräkningen. Jag vill att hon, den tid hon då har kvar, ska bli behandlad med respekt, medmänsklighet och värme utav kunnig, trygg och välmående personal, som inte stressas av otrygga anställningar, nedskärningskrav och effektivitetsförväntningar.

Och detta inte bara av ömhet för min egna mormor, naturligtvis bryr man sig om sina egna, utan en fråga om respekt gentemot de människor som byggt upp vår välfärd med sitt arbete och finansierat den med sin lön. Men också en omsorg om livet. Det är jobbigt nog att bli gammal, att inte längre kunna göra det man klarade förut, att inte kunna sköta sin personliga hygien, att inte själv laga sin mat, att känna att livet börjar ta slut. De ska inte dessutom behöva bli betraktade som kostnader och bli illa bemött av en stressad personal. Det är helt enkelt inte värdigt.

Och om detta skulle innebära några procent mer i skatt för människor som Annie Lööf, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och övriga miljonärer; och vem vet, kanske en och annan lyxkryssning mindre också; så måste vi accepterande. Annars är vi inte människor längre.

Kommentera (12)     Permanentlänk     Dela på Facebook

Allard, -Örebro, 16 jan 14:10

Word! Ta Det Tillbaka!

Katarina, Lycksele, 16 jan 14:50

gör en låt vetja det du skriver är juså viktigt. ni är ju så bra!!

Maja, 20 År, - Umeå, 16 jan 14:54

Jag skulle bara vilja påpeka att det är viktigt med ett val, jag är också Centerpartist men jag tror inte på att äldreomsorgen bara ska finnas inom privat sektor och inte heller bara inom kommunal. Varför inte mötas halvvägs och ha ungefär 50 % vardera? För när jag blir gammal vill jag minsann kunna välja, och jag tror på det privata. Samtidigt har jag förståelse för de som vill ha kommunal vård. Behåll båda former så blir alla mindre missnöjda utan att någon part kör över den andra.

Stefan, Sundsvall, 16 jan 15:28

Visst 50-50 men då ska den privata omsorgen betalas privat!! Inga pengar från den kommunala vården ska gå till den privata!

Benny, Stockholm, 16 jan 21:46

Det dog ju folk i denna olycka visa lite respekt. Det du skrivit efter tappar helt mening efter din totala brist på respekt för dom som faktiskt dog i denna olycka.

Mattias Hamberg, Umeå, 16 jan 21:59

Ja ett tiotal människor har troligen omkommit, och det är såklart tragiskt. Men i relation till alla de flyktingar som årligen omkommer på väg till Europa i undermåliga båtar är det bara en droppe i havet. Sedan kan man förståss hävda att det är extra tragiskt när de döda är vita, rika européer, och det får man såklart tycka. Men då bör man vara öppen med det.

Benny, Stockholm, 16 jan 22:13

så om 10 dog under bulldozers i gaza och 1000 flyktingar dog i en undermålig båt skulle du då göra samma liknelse med dom 10 döda i gaza som dom 10 döda i båt olyckan. en tragisk olycka är en tragisk olycka oavsett vilken "klass" det drabbar.

Benny, Stockholm, 16 jan 22:20

att det dör massa flyktingar i båtar och för bulldozers bör lyftas fram självklart men inte på bekostnad att förlöjliga andras tragiska död. skäms

Mattias Hamberg, Umeå, 17 jan 08:24

Benny: Nu är vi inne på något intressant. Jag skulle nog hålla med om att det vore en större nyhet och en större katastrof om 1'000 flyktingar dog på en flytingbåt än om 10 personer dog i en räd emot Palestina. Och återigen, självklart är det tragiskt om nu 20 av 4200 personer har omkommit. Det jag reagerar på är proportionen svensk media blåst upp det till, det har faktiskt hänt andra saker. Under samma dygn förliste exempelvis en oljetanker med 4200 ton olja utanför sydkorea vilket kan leda till en ekologisk katastrof i området, 50 dödades i ett bombdåd i Basra, 20 dödades i ett bombdåd i Punjab och 12 personer hängdes i Iran. Och detta är bara ett litet axplock. Att 4180 av 4200 (99,5%) klarade sig bra från en förlist lyxkryssare bör väl i sammanhanget nästan ses, och ursäkta ordvalet, som en solskenshistoria. Det hade kunnat gå betydligt värre.

Mattias Hamberg, Umeå, 17 jan 08:25

Och min poäng med detta är jag misstänker att våra nyhetsmedia värderar rika, vita människor högre än mörka, fattiga människor.

Benny, Stockholm, 17 jan 09:49

Jag tror att det tyvär är inte bara media som tycker så utan även den stora massan. Dom flesta människor tycker nog att en nyhet om en katastrof som kunde drabbat en själv känns lite värre(lite mer på hemmaplan) än flyktingar som dör i fattiga länder. låter kanske lite hårt men är nog inte helt osant. dom flesta skulle nog vara mer intresserade av en olycka som hände i sin "bakgård" eller en som händer långt borta utan personlig anknytning. jag tror nog att det alltid kommer att vara så men man kan ju alltid försöka lyfta fram folks lidande i andra "främmande" länder.

Mattias Hamberg, Umeå, 17 jan 10:08

Personligen kan jag identifiera mig mer med de hängda i Iran och de civila som omkom i Basra än de miljonärer som, mitt i vintern kan åka på lyxkryssningar i medelhavet.

Kommentar

Mitt namn

Hemstad

14:30 tor 12 jan 2012, Umeå

Så var det klart. Skulle man vilja byta kön kommer man även fortsättningsvis tvångssteriliseras av staten. Detta har länge varit en av Kristdemokraternas största hjärtefrågor och kristdemokraten med det fyndiga namnet Anders Andersson motiverar ställningstagandet med att "sodomiter måste ju straffas på något sätt"... eller förlåt, det rätta citatet ska naturligtvis vara att "det är viktigt att vi står fast vid försiktighetsprincipen". Man kan ju nämligen aldrig veta vilka konsekvenser det skulle leda till om transsexuella skulle få skaffa barn.

Kärnkraften ska emellertid få finnas kvar.

Kommentera (1)     Permanentlänk     Dela på Facebook

11:17 lör 7 jan 2012, Umeå

Ibland roar jag mig med att gå igenom SVT Plays dokumentärskatt, och rätt ofta hittar man intressanta saker. Förvånansvärt ofta har de religiösa teman, och då kan jag inte, som den religionslärare jag är, undvika att ta mig en glutt.

Nu senast handlade det om de tre vise männen och Jesus födelse. Dokumentären är en myskristen dokumentär där huvudbetoningen ligger på berättelsen i Matteusevangeliet där de tre vise männen dyker upp med guld, rökelse och myrra till det nyfödda Jesus-barnet.

Dokumentären är klart kristen och tar ställning för berättelsen även om historiska forskare ändå intervjuas varpå man lite pliktskyldigt nämner att berättelsen inte har något historiskt stöd vartefter man snickrar ihop en bortförklaring och går tillbaka till själva berättelsen.

Och detta stör mig. Jag råkar nämligen vara rätt insatt i Bibeln, och främst nya testamentet. Och just Jesus födelseberättelse är kanske den del i bibeln som man tydligast vet är uppdiktad. Det är påhitt från början till slut, i syfte att få Jesusberättelsen att mer likna den typ av hjälteberättelser som fanns runt medelhavet på den tiden. I dessa mer eller mindre krävdes det en spektakulär födelse, gärna av en jungfru.

Hur vet man då att det är påhitt? Framförallt eftersom evangelisterna är så oense. För det första är det bara två evangelister som överhuvudtaget nämner Jesus födelse: Matteus och Lukas. De två övriga, Markus (det tidigaste evangeliet) och Johannes verkar inte se någon anledning att beröra detta, vilket vore en märklig prioritering om det nu verkligen var så att det var allmänt känt att Jesus var född av en jungfru, blev hyllad av änglarna, besökt av tre kungar och lyckades fly från en fruktansvärd mass-slakt av nyfödda gossebarn.

Men inte nog med det. De två som nämner födelsen är heller inte överens om hur det gick till. Lukas nämner inte alls några vise män, Matteus vet inget om något stall eller skattskrivning. Faktum är att vi med säkerhet vet att det inte förekom någon skattskrivning kring år 0 och att, om en sådan skulle ske, skulle man inte tvingat hela befolkningen att resa runt kors och tvärs över landet till sina förfäders boplatser. Och man skulle definitivt inte ha tillåtit Kung Davids släkt, alltså en kungaätt med anspråk på tronen, att förenas i en och samma stad, bara någon dagsmarsch från Jerusalem. Det hade varit att tigga om uppror.

En annan anledning till att födelseberättelsen garanterat är uppdiktad är att den stämmer så illa överens med de övriga evengelietexterna. Exempelvis gör man en relativt stor grej av att Jesus mor Maria är övertygad om att Jesus blivit galen. Hon menar att det måste tyda på sinnessjukdom att Jesus verkar tro att det är något speciellt med just honom, och just detta verkar vara en väldigt känslig sak internt i Jesus familj.

Det är mycket svårt att tänka sig denna situation om födelseberättelsen verkligen varit sann. En kvinna som blivit informerad om att hon ska föda Guds barn, fått änglabesök, befruktats av den helige anden, hört änglakörer, fått besök av tre vise män och så vidare, hade nog varit aningen försiktigare med att sedan avfärda sin son som sinnessjuk. Tvärtom borde hon varit den som tydligast av alla kunnat vittna om Jesus gudomlighet.

Och så här kan vi fortsätta... Herodes levde inte år noll. Någon mass-slakt av spädbarn har inte förekommit, utan är ett dramaturgiskt instrument man lånat in från gamla testamentet. Och så vidare, och så vidare.

Berättelserna om Jesus födelse, liksom de övriga evangelietexterna, är inga vittnesbeskrivningar av verkliga händelser utan myter och berättelser, nedtecknade av människor som inte träffat någon Jesus och troligen inte heller överhuvudtaget vistats någon längre tid i Jerusalem, eftersom de förfaller ha rätt dålig koll på Geografin.

Sedan kan man förstås välja att tro ändå. Det säger jag inget om. Men lite sans och ärlighet vore väl kanske ändå på sin plats tycker man, Speciellt i public service.

Kommentera (0)     Permanentlänk     Dela på Facebook

20:14 mån 2 jan 2012, Umeå

Det tillhör inte min vardag att dunka rygg på politiker. Den som är något så när insatt i vår låtarsenal kan nog skriva under på att vi rätt ofta kan vara rätt elaka emot just denna yrkeskår. Men eftersom all övrig media (se såväl nedan som denna artikel) verkar ägna sig åt att hylla borgerligheten tänkte jag ägna ett inlägg åt att berömma Vänsterpartiet.

För det ser riktigt ljust ut måste jag säga. För det första tyder det mesta på att Jonas Sjöstedt kommer att få ta över partiledarposten. Och är han bara hälften så bra som i EMU-valet kommer han att vara ett fantastiskt ansikte utåt för Vänsterpartiet.

Sjöstedt är en sådan politiker som dels arbetar otroligt hårt, och som alltid är påläst om de saker han diskuterar. Detta sammantaget, plus det faktum att han är en trevlig kille, har gjort honom respekterad inom i stort sett hela vänstern. Han kommer att göra ett mycket bra jobb på partiledarposten.

Och extra spännande känns det nu då Aron Etzler valt att kandidera till partisekreterarposten, som är en oerhört tung och viktig post i ett parti. Han vore en perfekt kandidat för uppgiften. Ezler är en av vänsterns skarpaste ideologer och strateger. Det enda som egentligen ligger honom i fatet är att det kan vara svårt, rent ideologiskt, att motivera att såväl partiledarposten som partisekreterarposten går till en man.

Det finns nämligen också väldigt kompetenta kvinnor i partitoppen. För att nämna några vill jag nämna Ulla Andersson, som är mycket insatt i ekonomiska frågor och Rossana Dinamarca som kanske är Sveriges bästa skolpolitiska debattör just nu och förtjänar båda en plats i den yppersta partitoppen.

Så Vänsterpartiet ser verkligen ut att kunna formera ett riktigt bra lag. Egentligen saknar jag bara tre personer. Dock tror jag att de är mycket svåra att locka in. Och det är dels Maria-Pia Boëtius, vänsterns antagligen skarpaste skribent i sin roll som ledarskribent för ETC. Dels är det Sara Hansson i P3:s tankesmedjan som både är analytiskt briljant som retoriskt skicklig, och i princip alltid har rätt om allt. Och sist, men definitivt inte minst: Åsa Linderborg. Men man kan ju inte få allt, tyvärr.

Kommentera (0)     Permanentlänk     Dela på Facebook